Det är alltid trevligt att åka till USA. Särskilt i dessa dagar när det råder turbulens i Europa på grund av kriget i Ukraina. Vad skulle Europa vara idag om den amerikanska och brittiska armén inte hade invaderat Normandie i norra Frankrike; ofta kallad D-dagen den 6 juni 1944? Detta ledde till befrielsen av Frankrike och Västeuropa efter att ha ockuperats av Tyskland. Gudskelov.

Igår var jag i London och nu har jag övernattat i Charlotte. Jag har aldrig varit här och jag omfamnades av en europeisk känsla. Det är kallt och kanske en snöstorm på väg.

Det händer mycket i USA eftersom en ny president kommer att installeras genom att avlägga presidenteden och därefter tillträda. Jag ska till den Amerikanska jungfruön St Croix och denna ö har varit dansk. Kommande president Donald Trump håller redan på att försöka ta över Grönland (som är dansk), precis som Amerika gjorde när de köpte Jungfruöarna.

Många har hostat i veckor i höst och jul. Jag hoppas att jag kommer att hålla mig i form och inte fångas av virus eftersom många fortfarande hostar mycket.

Jag håller tummarna.

God fortsättning på 2025. December gick så fort och kanske passerar den fortare för att man av erfarenhet vet att december är en intensiv och händelserik månad. Denna jul hade jag inte riktigt någon julkänsla. Julgodis på sommaren och semlor på julhelgen. Inget är längre som det brukar. I år längtade jag mest över en lugn helg med en naiv önskan om fred på jorden. Det som jag längtade till och hoppades på var att det skulle bli en vit och fin julafton. Jag fick min önskan uppfylld. Inga harar men däremot rådjur hoppade över åkern till Mollys stora förtjusning.

I fredags tog jag min 6:e dos av COVID-19 vaccin. Jag tycker om att träna och röra på mig och vill inte drabbas av långtidscovid. Minns ni orienterings döden på 1990-talet? När orienterare dog av hjärtstillestånd som berodde på subakut myokardit; orsakad av bakterien TWAR, men som sedan visade sig var Bartonella bakterien. Tävlande orienterare fick vara i karantän från orientering under flera månader. De behandlades med bredspektrumantibiotika. Många orienterare hade säkert ovetande burit på infektion under lång tid och man trodde att plötslig död berodde på för lite återhämtning mellan träningstillfällen. Idrottsläkaren menade att immunförsvaret arbetar intensivt under en period, men att det kräver vila och återhämtning för att fungera effektivt.

Ibland får jag höra att jag har hjälp till att inspirera till läsning och annat vilket glädjer mig. Efter att ha jobbat länge med min bok Generationer har jag själv haft brist på inspiration. Min nästa bok kommer att handla om epigenetik; hur miljö och gener samspelar. Här måste det vara ofantligt mycket information som ska processas tänkte jag. Kanske kommer AI att vara användbart? Efter att ha mailat med en mycket kunnig forskare inom AI så förstår jag att AI redan används. Tips på läsning och det faktum att AI redan är verklighetsförankrad inom detta område gjorde mig tyst. Jag blev överväldigad av detta verktyg som kommer leda till stora förändringar. Läkemedels industrin är redan på god väg fick jag veta, se gärna: Artificial intelligence is taking over drug development.

Nu är det nytt år och nytt träningsår. Det finns ingen tvekan om att träning påverkar min hälsa positivt. Ett fint exempel på epigenetik där långvarig träning påverkar mina musklers arvsmassa dvs DNA. Min genetiska information;

Vi är nu i en av de mörkaste månaderna på året. December har alltid varit speciell för mig och jag älskar verkligen dekorationer och annat som hör julen till. Lika mycket som jag tycker det är skönt att ta bort pyntet efter nyår.

Snöflingor som faller. En promenad i minusgrader med snö och sol där frosten bitit sig fast i träden. Min hund som nosar efter harspår efter haren som alldeles nyss hoppat fram på åkern. Lite glögg och pepparkakor när jag kommer hem. Lyssnar gärna på Puccini som speglar den skarpa, stränga kylan.

Idag är det lucia. Jag minns fortfarande många julsånger. Nervositeten innan min vers skulle läsas upp. Stearinet som olyckligt nog suddat texten på pappers manschetten som inte gick att läsa.

Avslutar med att dela lite musik. Kanske läser några från festen i somras detta. Visst var hon fantastisk Anna (inte jag) som sjöng i grönskan vid de blommande åkrarna? Alldeles mitt i sommaren.

En tidigare kollega från Astra Zeneca flyttade med familj till Vietnam och jag hälsade på några dagar. Jag passade först på att se Vietnam och reste till mycket mytomspunna Hanoi. Eftersom jag reste ensam kände jag av atmosfären, men jag kände mig trygg trots att det är en stor och intensiv stad. Den franska filmen ”Indochine” med Catherine Deneuve som jag sett för för flera år sedan fick mig att besöka de franska kvarteren (bilden ovan).

En lång tågresa tog mig till södra Vietnam och HCMC (Hanoi). En pulserande internationell stad med många historiska inslag. Jag hade filmen ”Good morning, Vietnam” med Robin Williams på näthinnan från sedan länge. Det fanns visst många underjordiska tunnelsystem som jag aldrig besökte, men jag promenerade till ett museum där Vietnam och USA förenades (se nedan). Många decennier sedan men ändå så påtagligt nära.

Film romantiserar, men när verkligheten är oförståeligt grym så vill jag fly till filmens värld. Detta är sju år sedan. Kommer jag någonsin att få resa till Jerusalem?

Den som lever får se.