English…är över och nu närmar sig en kallare höst och senare vinter. Jag vet precis vad som väntar efter att ha haft turen att få uppleva ett antal vintrar. Det blir mörkare och fortfarande är det mysigt med lite regn och löv som faller. Jag börjar tända ljus. En kopp te. Kanske någon film. Gärna James Bond. Såg den senaste ganska nyligen och jag är inte besviken. Bond är alltid Bond.
Sedan kommer december med allt vad det innebär. En underbar månad som lyser upp mörkret. Under januari trappas julbelysningen långsamt ner. Vissa vägrar släcka och jag förstår dem. Februari kan ha sina ljuspunkter med sol och gnistrande snötäckta fält. Men resten av februari. Mörker och dessutom ibland regn.
Mars, då tror man att våren är runt hörnet. Nej då, inte det. Det kanske är den minst bra månaden på året. Tur att påsken då är i antågande. Jag minns den när jag var liten. Alltid resa till fjällen där jag brände mig i solen när jag åkte skidor. Skidåkningen var bra, bättre än vid julen, för det var lite varmare och lättare på något sätt att åka slalom. Jag vågade mig på de svarta branterna.
I april vill man kasta vantarna, men man inser snabbt att det inte går, utan man måste härda ut ett tag till. Därefter, äntligen, kommer den efterlängtade våren med följande sommarvärme som man längtat så efter och förtjänat.
Det händer mycket i världen just nu. Storbritannien har fått en ny premiärminister på kort tid. Jag lyssnade på nyheterna på radion att han tydligen brukar vara påläst innan han fattar beslut. Undrar då hur tidigare premiärministrar har gjort. Han har koppling till Indien och vem vet, Sunak kanske blir en ny Obama?
Med detta skrivet återvänder jag – med denna sång av Will Smith – till sommartid, gröna gräsmattor och BBQ.
