Anpassa inställningar för samtycke

Vi använder cookies för att hjälpa dig att navigera effektivt och utföra vissa funktioner. Du hittar detaljerad information om alla cookies under respektive samtyckeskategori nedan.

De cookies som kategoriseras som "Nödvändiga" lagras i din webbläsare eftersom de krävs för att möjliggöra webbplatsens grundläggande funktioner. ... 

Alltid aktivt

Nödvändiga cookies är avgörande för webbplatsens grundläggande funktioner och webbplatsen fungerar inte på det avsedda sättet utan dem.Dessa cookies lagrar inga personligt identifierbara uppgifter.

Inga cookies att visa.

Funktionella cookies hjälper till att utföra vissa funktioner som att dela innehållet på webbplatsen på sociala medieplattformar, samla in feedback och andra tredjepartsfunktioner.

Inga cookies att visa.

Analytiska cookies används för att förstå hur besökare interagerar med webbplatsen. Dessa cookies hjälper till att ge information om mätvärden, antal besökare, avvisningsfrekvens, trafikkälla etc.

Inga cookies att visa.

Prestanda cookies används för att förstå och analysera de viktigaste prestandaindexen på webbplatsen som hjälper till att leverera en bättre användarupplevelse för besökarna.

Inga cookies att visa.

Annonscookies används för att leverera besökare med anpassade annonser baserat på de sidor de besökte tidigare och analysera effektiviteten i annonskampanjen.

Inga cookies att visa.

Julafton 2023

Jag fick min drömjulafton. Bästa presenten. Det var kallt, osedvanligt mycket snö och solsken. Bäst att passa på tänkte jag, och började leta efter mina gamla pjäxor och skidor. Massa minnen väcktes till liv, och jag upptäckte att det fortfarande är lika underbart att åka skidor.

Hunden Molly var med mig. Vanligtvis springer hon mycket. Nu var det så mycket snö så hon valde att pulsa i mina spår. Jag var lite vinglig på benen och tänkte att det hade varit bättre med slalompjäxor. I början kändes det mer som att stå på ett par skridskor. Så vingligt var det, men snart återfann jag mitt skidåknings- och balansminne.

Det gick inte fort, och kanske var det därför vi fick en överraskning på vägen. När vi korsade gärdet som ni ser ovan, ungefär på mitten, någon meter framför oss, så hoppade plötsligt en vinterhare fram. Ungefär lika snabbt som en trollkarl drar fram en kanin ur sin hatt. Den sprang snabbt sin väg innan Molly förstod vad hon missat. Det verkade som om haren hade suttit på samma ställe i flera dagar och blivit översnöad. Stackarn.

Min vingliga färd fick mig att tänka på skridskor. Borde verkligen träna min balans. Kanske blir det ett nyårslöfte. Den som lever får se. Vi ses nästa år!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *