EnglishJag har alltid fascinerats av det enkla. Till saken hör att jag först har behövt lära mig att skriva invecklat och komplicerat på ett pedagogiskt sätt vilket tar många år at lära sig. Sedan har jag jobbat på att förenkla mitt skrivande. Även lagt mer fokus på att prioritera det som verkligen är av betydelse.
Under åren på avdelningen för farmakologi var/(är) den monoaminerga transmission central. Katekol syntesen från tyrosin, som fås från födan, till farmakologiskt aktiva katekolaminer som dopamin, satt i ryggraden på mig. Dopamin, som styr mycket av vårt beteende, till noradrenalin och adrenalin, som bland annat reglerar mer begripliga kroppsfunktioner som puls och blodtryck.
Jag har gjort en liten schematisk skiss av detta i bilden nedan. För att aldrig glömma ordningen så tänkte jag alltid DNA vilket motsvarade dopamin, noradrenalin och slutligen adrenalin. Enzymerna som katalyserade detta kunde jag också men här har jag inte så mycket fokus på dem. Mitt konstnärliga år i Frankrike fick mig att minnas hur man ritar strukturformler där bensenringen finns med. Idag sköter datorer detta i avancerade 3D modeller. Utvecklingen går framåt.
Reserpin finns med i min skiss och jag vill citera ett orginalfynd från Nature 1957 med Carlsson A et al. Nature1957 Nov 30;180(4596):1200). Se gärna: https://www.nature.com/articles/1801200a0
I denna publikation hade kaniner fått reserpin som fås från växten reserpin i Indien. Som ni ser i bilden nedan är kaninerna apatiska och orkar inte göra så mycket mer än att vila. Detsamma händer med människor. Den viktiga frågeställningen att besvara var om denna effekt är kopplad till katekolaminer (monoaminer) och/eller serotonin. När man gav kaninerna L-DOPA blev samma kaniner pigga igen som ni ser i bilden nedan. Detta utgör grunden till den behandling av Parkinsons sjukdom som fortfarande används idag.
Denna bild etsade sig fast hos mig. Kanske delvis för att jag var från det jag växte upp: att se den fällda vinterharen på trappen i kylan hängandes med granris i buken. Jag minns fortfarande när jag fann en liten gevärskula i maten jag åt som jag genast spottade ut.
Min skiss ovan sammanfattar mina tankar och nu kanske ni förstår hur jag burit den monoaminerga syntesen i mitt minne och hur den via DNA, har inspirerat till min bok ´Generationer´. Eller?
Avrundar med att dela lite fransk musik. Jag behöver förklara detta och lite till innan jag helt kan börja skriva Mollys bok. Hennes bok kommer att bli helt inom humaniora efter AI inspiration/insikt. Kanske lite fransk.
Var försiktig 🐾