Author Archives: Anna

Den första snön kom idag och det behövde jag verkligen. Jag är fortfarande kvar i hösten, ungefär september, och har inte förstått att det är mindre än två veckor kvar till första advent. Det innebär att jag behöver ta fram lite julpynt för att lysa upp december. Jag letade igår efter en fin julsång för att få rätt stämning och hittade av en slump denna. Så mysig!

Korruption hit och dit. Sverige har lämnat bistånd till SIDA. Det har nu visat sig att det direkt har varit stödjande för Hamas. Vilken cirkus! Direkt hjälp på plats och inga mellanhänder är det bästa sättet att stödja. Jag minns att jag var bestört över att Hamas hade attackerat en Israelisk musikfestival (Massakern vid musikfestivalen i Re’im) som krävde många människoliv 2023. Musik och sport förenar människor över gränser. Jag minns att det gjorde ont i mitt hjärta. Det var precis som om Vladmir Putin har ett finger med i attacken.

Träning är ett bra sätt att bli av med frustration. Jag har under några veckor försökt att träna lagom. Tillåtit mig själv att se på teve och inte ha dåligt samvete över det jag egentligen borde jogga. Professor Fredrik Nyström i Linköping har fått mig att tänka över det här med måttlighet. Att tuff träning ger skador. Efter att ha reflekterat skulle jag vilja höra Professor Markus Heiligs åsikt som är en auktoritet inom beroende forskning i Linköping. Nyström tar inte hänsyn till potentiellt allvarlig beroendeutveckling av t ex vin konsumtion. Det händer mycket i Linköping.  Även på det militär-politiska planet. Efter att Volodymyr Zelensky varit i Norge mellanlandade han i Linköping och träffade Ulf Christersson. En överenskommelse om JAS plan blev resultatet av deras möte.

Efter de här veckorna kommer jag att återgå till min vanliga träning. Det är mitt liv. Jag får glädje, styrka och blir inte lika sugen på choklad. Mina matvanor blir hälsosammare. Mina belöningssystem är i balans. Jag har varit med på Stockholm Maraton två gånger och minns dem med glädje. Det är beroendeframkallande med löpning och det kan ge skador.

Vintertid är här och mörka kvällar. Normaltid. Jag fortsätter och läser och delar lite musik då och då, här Clocks med Coldplay. Mitt förra inlägg tog 6 månader att skriva så jag har haft lite paus. Ta hand om dig.

När jag skrev min förra bok ”Generationer” var jag väl påläst och uppdaterad inom biologi inom många områden, inte bara neurovetenskap. Mina naturvetenskapliga kunskaper blev förenade med mitt humanistiska intresse. År 2004, när jag var klar med min avhandling, behövde jag några år för att få perspektiv. Det har varit på samma sätt när jag blev klar 2018 med boken ”Generationer”.

Det är få sjukdomar där man finner specifika mutationer associerade till sjukdom. Alzheimers sjukdom (An overview of the genes and biomarkers in Alzheimer’s disease och även bröst cancer (Understanding genetic variations associated with familial breast cancer) är emellertid exempel där man identifierat bakomliggande mutationer som är kopplade till utveckling av sjukdom. Detta är ett komplext område där samspel med miljöfaktorer spelar roll. Temat för nästa bok är därför epigenetik.

Här måste artificiell intelligens (AI) spela en stor roll i förståelse för geners samspel med miljöfaktorer tänkte jag. Efter mail-korrespondens med Dr Lidströmer, en framstående läkare och forskare inom AI, insåg jag att man redan har hunnit mycket långt (se gärna https://link.springer.com/referencework/10.1007/978-3-030-64573-1). Tack för ny inspiration.

Med denna insikt förstod jag att min blivande bok kommer att bli helt skönlitterär. Dessutom kändes det helt naturligt när jag i Nice, Frankrike, besökte Henri Matisse utställning. Allt föll på plats. Jag påmindes om Aristoteles (300 år f.Kr.) idéer som sedan den engelske filosofen John Locke på 1600-t spann vidare på. Locke menade att man föds som ett oskrivet blad, tabula rasa. Människans förnuft är tomt när man föds men fylls på genom bland annat erfarenhet och kunskap.

På 1600-talet hade man ingen kunskap om gener. Man förstod kanske att sjukdomar kunde ärvas inom familjer. Åtminstone på 1800-t förstod man att hemophilia (blödarsjuka) kunde ärvas eftersom den spreds inom Europas kungahus, se populärvetenskapligt:  https://en.wikipedia.org/wiki/Haemophilia_in_European_royalty#:~:text=serve%20in%20combat.-,Today,carry%20the%20gene%20for%20it. Idag vet man att det finns en ärftlig komponent i Alzheimers sjukdom och Bröst cancer. Medel livslängden har ju ökat dramatiskt som säkerligen påverkat epidemiologin.

För att återvända till AI så kommer det säkert hjälpa till med att processa stor mängd information om gener och mutationer som vi har idag. Intressant nog uppstår även frågor om vad som är mänskligt eftersom en dator via maskin inlärning kan tränas upp för att lösa en uppgift. En dator är på sätt och vis ett oskrivet blad då den allteftersom kan tränas upp.

Nåväl, jag skriver fortfarande allting själv. Det blir förmodligen lite läsning i filosofi efter att ha djupdykt i mitt eget minne. Svårt det där, att inte skriva någonting som någon annan redan har skrivit. Konstnärerna Matisse, Chagall och Picasso har gett mig nya intryck och lett mig in på nya spår.

Jag känner mig tacksam över att jag fortfarande kan och vill skriva.

Min väninna som också hade anmält sig till Tjejmilen 2025 hade tyvärr fått en skada i benet när hon skulle öka på sin träning. Skador förekommer och det är det värsta som kan hända. Oftast tidskrävande läkning. Då är det bättre att avstå från att vara med, men väldigt tråkigt för mig.

Dagen innan loppet återupptog jag en vana sedan förr. Jag gick till ett spa och tog en ansiktsbehandling. Viktigt att ta hand om sig själv och samtidigt hitta lite lugn inför loppet. Den senaste veckan hade jag dessutom tränat extra och det kändes i benen. Jag behövde vila.

Som vanligt tog jag fram träningskläder kvällen innan så det var klart till startdagen. Vädret var bra. Inget regn. Väl vid start insåg jag att jag hade glömt den härliga känslan när man väntar på sin tur att få jogga iväg för sedan ha sikte på mål. Den pirrande och ivriga känslan fanns där och jag passade på att ta några selfies.

Några veckor innan hade jag hittat ett bra sätt att träna intervaller som är väldigt jobbigt men ack så effektivt. Core och styrka hade jag med sedan tidigare. Idag har jag lite träningsvärk, men framförallt har jag bra verktyg för att fortsätta i samma anda i september. Jag känner att jag har ökat ett litet steg men det är fortfarande långt till konditionen jag hade 2020.

Igår var det så klart även festligheter efter banan. Musik och hejarop gav mer energi. Små musik ensembler efter vägen lättade upp stämningen. Ungefär som denna nedan: It ain´t over 🎶 🎶

Att träna och röra på sig är roligt. Jag har deltagit i några lopp under åren och det är framförallt glädjen som driver mig. Människor samlas under festliga förhållanden med samma intresse. Målet är att ta sig framåt med stort fokus. Mina belöningssystem stimuleras och ger en känsla av välbefinnande. Belöningssystem stimuleras vid träning som intressant nog även droger som alkohol och nikotin gör där dopamin är en minsta gemensam nämnare.

På den tiden när jag studerade belöningssystemen läste jag parallellt om resultat från en forskargrupp i Stockholm vid Karolinska Institutet (Brené et al). Träning är inte bara belönande utan verkar även antidepressivt: Running is rewarding and antidepressive. Dessutom, förutom en känsla av belöning, så medför träning och rörelse mätbara effekter på hjärta-kärlhälsan. Förbättrade mätbara värden på blodtryck, blodsocker, blodfettsprofil och minskade inflammationsnivåer. Ett samband mellan dos och respons finns: ju mer vi rör på oss, desto större hälsoeffekter. Se gärna: https://www.aftonbladet.se/a/W0zJ8d Utifrån ett farmakologiskt perspektiv kan dos-respons se olika ut med ett t ex linjärt eller bi-fasiskt samband. Jag hoppas jag hittar orginal referensen snart.

Idag är det check in för tjejmilen 2025. Det är faktiskt ganska bra att vara anmäld till ett lopp för det får mig att träna lite extra. Vid närmare eftertanke så är detta min femte tjejmil. Jag är glad över att ha börjat med jogging igen och räknar med att kunna fortsätta även fast det blir höst och vinter. Att inte tappa fart för träning är verkligen en färskvara. Det är så många pekpinnar när det gäller kost och träning, men viktigast för mig är att det ger välmående och styrka.

Målningarna av Chagall var gigantiska. Bibliska och mycket färgstarka motiv. Det här museet skapades under hans livstid – som för övrigt är fascinerande. Det var behagligt att se starka färger. Motiven påminde mig om bibliska händelser som jag läste som sagor när jag växte upp. Minnen flätades samman med färgstarka illustrationer. Eftermiddagen gick fort och det blev snart dags att återvända.

Då var det vår och löven var nyutslagna. Dagarna börjar bli lite svalare, något som märks när vinden blåser i träden. Löven susar på ett annorlunda sätt än när de just slagit ut på våren. September har emellertid blivit en sommarmånad att räkna med. Varma, soliga eftermiddagar. Även fast det känns som om det är hundra sekunder kvar till julafton.

Jag har fortfarande inte berättat färdigt om mina upplevelser om konstutställningarna i Nice, Frankrike. Det är sant, man lever länge på minnen efter en resa. När jag reser till en stad så älskar jag att promenera i timmar. Ibland med hjälp av karta men oftast på ett ungefär, där jag åtminstone vet väderstrecken. En stadskarta kan begränsa upptäcks färden. Därför letar jag alltid vägar som ser spännande och intressanta ut.

Denna dag var jag på väg att se Chagall. Jag hade promenerat i ungefär en timme, passerat järnvägsstationen och en stor trafikerad gata i Nice. Det var straxt efter lunch och jag såg en liten gränd som väckte mitt intresse. En mikrosekund tvekade jag, men det kändes ganska säkert. Några äldre män spelade boule på min vänstra sida och på min högra sida var det en angränsande mur. Det var en relativt brant väg och några meter framför mig upptäckte jag en sk kamphund. De kan faktiskt gå till attack tänkte jag, även fast de anses familjevänliga. Jag höll ögonen på hunden ett tag och vågade mig sedan framåt.

Oväntat upptäckte jag målningar på stenväggen mitt emot grusplanen där männen spelade boule. Målningarna smälte väl in i omgivningen och när jag väl upptäckte dem så stannade jag. Intensiva sprakande färger med liv och rörelse. Jag tog några selfies som Molly lärt mig. Kände atmosfären som samtidigt gav mig en försmak till Chagalls hus och konstutställning.

Hunden sprang ned för vägen och var på tryggt avstånd. Kanske kände den att jag är van vid hundar. Jag vandrade vidare och efter några hundra meter var jag framme. Turen var med mig och museet öppnade efter att nyss varit stängt över lunchen. Nya intryck väntade näthinnan som redan fått många upplevelser under dagens utflykt.

Min associationsförmåga lät mina tankar vandra till litteraturens värld med ”Le mur” av Jean Paul Sartre. Jag tänker fortfarande på om vi har en fri vilja eller om vi är pre-destinerade de val vi gör i livet utifrån arv och miljö.

Den fria viljan? Temat för min nästa bok.

Min frisör hade gett mig information i förväg om Sallys bröllop. Det visade sig att hans syster tidigare hade gift sig i samma lokal. Jag var väl förberedd och framförallt så sade både Jack och Sally ”ja” till varandra. Det blev ingen ”Runaway Bride” som i filmen med Julia Roberts. Visst minns man scenen när hon kastade sig upp på hästen i stor klänning och brudslöja och sedan red iväg i full galopp från kyrkan.

Film är en stor del av mitt liv även fast jag inte ser lika många filmer per år som för 30 år sedan. Då var film ett sätt att lära sig mer om livet och världen. Dessutom väldigt bra underhållning. Idag är det fortfarande detsamma, men med mer livserfarenhet ser jag saker utifrån nya perspektiv. Ibland kan jag se samma film igen och uppleva den på ett helt nytt sätt eftersom jag samlat på mig mer kunskap.

När jag var i Nice så såg jag ett foto på Charlie Chaplin i samband med filmfestivalen i Cannes. Det fick mig att fundera på vem vår tids Charlie Chaplin är. Jag har ännu inte något bra svar men tänkte att Chaplins filmer under andra världskriget på 1940-talet betydde mycket i svåra och jobbiga tider.

Jag är nöjd med årets sommar. Varma dagar, sol, regn ibland, men inte hela sommaren som det är vissa år. Grönska, blommor och lite lättare vardag eftersom man inte behöver tänka på tjocka jackor, mössa och vantar. Hela fredagen regnade det mycket och det slutade först sent på kvällen. Det torde innebära ett långt och lyckligt äktenskap för Jack & Sally!

Sallys bröllop var fantastiskt fint och hon var så vacker med sin fina klänning och blommor. Lokalen där vi var, fick oss alla känna oss som del av hennes bröllopsdag, som dessutom förde tankarna till orientaliska ”Tusen och en natt”. Det var många på festen, flera hundra. Ett helt team filmade och fotograferade hela kvällen så ni som känner Sally; se på hennes FB. Middagen ville aldrig ta slut – cross cooking med toast Skagen till förrätt – sedan togs den ena rätten in efter den andra i sann Meze anda.

Jag fick även träffa några tidigare kollegor som satt vid samma runda bord. Vänner till bruden fanns även vid samma bord och de sade skämtsamt att de kände sig diskriminerade. Deras män drack vin till maten och kvinnorna skulle köra bilen hem senare på kvällen.

Idag är det augusti och vi är tillbaka till vardagen. Numera brukar även augusti och september vara fina sommar-månader då det blir tillfällen av att fortsätta att vara utomhus. Jag hoppas på det eftersom jag nu har tjejmilen som blir i början av september. Denna ständiga strävan efter bra hållning och joggingsteg.

Vilken sommar. Stockholm är fantastiskt fint på sommaren med vatten mitt i stan. Jag har inte badat ännu trots att det ser väldigt inbjudande ut. Gillar mest saltvatten bad eftersom jag är rädd för att bli biten av en gädda.

Jag har nu bytt cykling mot jogging och det går faktiskt bra. Tittade lite på mina träningstider för 10 år sedan och jag har definitivt förbättrings potential. Det är så underbart att bara jogga men jag vet att intervall träning behövs för att kunna nå mina tidigare resultat.

Läser lite litteratur om träning för att hitta förändringar som ökar min prestation. Målet är milen under 60 minuter. Jag har augusti på mig. Jag är så nöjd över att ha en jogging runda där jag passerar några hästar i hage. Precis som på landet.

Det blir lite win-win för jag behöver vara i form för att kunna ha klänning om en vecka. Jag ska på Sallys bröllop på fredag. Hon har kämpat så mycket med sina studier som hon snart är klar med, och nu ska hon gifta sig. Hurra!

Jag har fått lite tips att det gäller att ha bra dansskor, kanske några skavsårsplåster också. Letade och hittade denna sång som faktiskt sammanfattar ganska mycket:  ”Young hearts run free 🎵🎵🎵”