Category Archives: Uncategorized

Jag har fortfarande inte berättat färdigt om mina upplevelser om konstutställningarna i Nice, Frankrike. Det är sant, man lever länge på minnen efter en resa. När jag reser till en stad så älskar jag att promenera i timmar. Ibland med hjälp av karta men oftast på ett ungefär, där jag åtminstone vet väderstrecken. En stadskarta kan begränsa upptäcks färden. Därför letar jag alltid vägar som ser spännande och intressanta ut.

Denna dag var jag på väg att se Chagall. Jag hade promenerat i ungefär en timme, passerat järnvägsstationen och en stor trafikerad gata i Nice. Det var straxt efter lunch och jag såg en liten gränd som väckte mitt intresse. En mikrosekund tvekade jag, men det kändes ganska säkert. Några äldre män spelade boule på min vänstra sida och på min högra sida var det en angränsande mur. Det var en relativt brant väg och några meter framför mig upptäckte jag en sk kamphund. De kan faktiskt gå till attack tänkte jag, även fast de anses familjevänliga. Jag höll ögonen på hunden ett tag och vågade mig sedan framåt.

Oväntat upptäckte jag målningar på stenväggen mitt emot grusplanen där männen spelade boule. Målningarna smälte väl in i omgivningen och när jag väl upptäckte dem så stannade jag. Intensiva sprakande färger med liv och rörelse. Jag tog några selfies som Molly lärt mig. Kände atmosfären som samtidigt gav det mig en försmak till Chagalls hus och konstutställning.

Hunden sprang ned för vägen och var på tryggt avstånd. Kanske kände den att jag är van vid hundar. Jag vandrade vidare och efter några hundra meter var jag framme. Turen var med mig och museet öppnade efter att nyss varit stängt över lunchen. Nya intryck väntade näthinnan som redan fått många upplevelser under dagens utflykt.

Min associationsförmåga lät mina tankar vandra till litteraturens värld med ”Le mur” av Jean Paul Sartre. Jag tänker fortfarande på om vi har en fri vilja eller om vi är pre-destinerade de val vi gör i livet utifrån arv och miljö.

Den fria viljan? Temat för min nästa bok.

Min frisör hade gett mig information i förväg om Sallys bröllop. Det visade sig att hans syster tidigare hade gift sig i samma lokal. Jag var väl förberedd och framförallt så sade både Jack och Sally ”ja” till varandra. Det blev ingen ”Runaway Bride” som i filmen med Julia Roberts. Visst minns man scenen när hon kastade sig upp på hästen i stor klänning och brudslöja och sedan red iväg i full galopp från kyrkan.

Film är en stor del av mitt liv även fast jag inte ser lika många filmer per år som för 30 år sedan. Då var film ett sätt att lära sig mer om livet och världen. Dessutom väldigt bra underhållning. Idag är det fortfarande detsamma, men med mer livserfarenhet ser jag saker utifrån nya perspektiv. Ibland kan jag se samma film igen och uppleva den på ett helt nytt sätt eftersom jag samlat på mig mer kunskap.

När jag var i Nice så såg jag ett foto på Charlie Chaplin i samband med filmfestivalen i Cannes. Det fick mig att fundera på vem vår tids Charlie Chaplin är. Jag har ännu inte något bra svar men tänkte att Chaplins filmer under andra världskriget på 1940-talet betydde mycket i svåra och jobbiga tider.

Jag är nöjd med årets sommar. Varma dagar, sol, regn ibland, men inte hela sommaren som det är vissa år. Grönska, blommor och lite lättare vardag eftersom man inte behöver tänka på tjocka jackor, mössa och vantar. Hela fredagen regnade det mycket och det slutade först sent på kvällen. Det torde innebära ett långt och lyckligt äktenskap för Jack & Sally!

Sallys bröllop var fantastiskt fint och hon var så vacker med sin fina klänning och blommor. Lokalen där vi var, fick oss alla känna oss som del av hennes bröllopsdag, som dessutom förde tankarna till orientaliska ”Tusen och en natt”. Det var många på festen, flera hundra. Ett helt team filmade och fotograferade hela kvällen så ni som känner Sally; se på hennes FB. Middagen ville aldrig ta slut – cross cooking med toast Skagen till förrätt – sedan togs den ena rätten in efter den andra i sann Meze anda.

Jag fick även träffa några tidigare kollegor som satt vid samma runda bord. Vänner till bruden fanns även vid samma bord och de sade skämtsamt att de kände sig diskriminerade. Deras män drack vin till maten och kvinnorna skulle köra bilen hem senare på kvällen.

Idag är det augusti och vi är tillbaka till vardagen. Numera brukar även augusti och september vara fina sommar-månader då det blir tillfällen av att fortsätta att vara utomhus. Jag hoppas på det eftersom jag nu har tjejmilen som blir i början av september. Denna ständiga strävan efter bra hållning och joggingsteg.

Vilken sommar. Stockholm är fantastiskt fint på sommaren med vatten mitt i stan. Jag har inte badat ännu trots att det ser väldigt inbjudande ut. Gillar mest saltvatten bad eftersom jag är rädd för att bli biten av en gädda.

Jag har nu bytt cykling mot jogging och det går faktiskt bra. Tittade lite på mina träningstider för 10 år sedan och jag har definitivt förbättrings potential. Det är så underbart att bara jogga men jag vet att intervall träning behövs för att kunna nå mina tidigare resultat.

Läser lite litteratur om träning för att hitta förändringar som ökar min prestation. Målet är milen under 60 minuter. Jag har augusti på mig. Jag är så nöjd över att ha en jogging runda där jag passerar några hästar i hage. Precis som på landet.

Det blir lite win-win för jag behöver vara i form för att kunna ha klänning om en vecka. Jag ska på Sallys bröllop på fredag. Hon har kämpat så mycket med sina studier som hon snart är klar med, och nu ska hon gifta sig. Hurra!

Jag har fått lite tips att det gäller att ha bra dansskor, kanske några skavsårsplåster också. Letade och hittade denna sång som faktiskt sammanfattar ganska mycket:  ”Young hearts run free ”

Det har nästan blivit en vana att resa lite söderut i början av våren. Bara för säkerhets skull ifall det blir en regnig sommar. Vi är snart mitt i juli och ena dagen är det högsommar medan nästa dag så regnar det. Då är det skönt att kunna tänka på soliga dagar i maj.

Jag njuter fortfarande av de olika konstnärerna. Det blev en upplevelse i åtminstone tre dimensioner. I Antibes fick jag vänta på att Picassos museum skulle öppna efter lunchen. Det gjorde ingenting för jag fick njuta av en härlig utsikt. Azur-blå himmel som mötte hav till tonerna av en vandrande musikers spelande.

Plötsligt blev det lång kö och till biljetterna som sedan skulle öppna till konstens stenhus på berget vid havet. Väntan fylldes med olika händelser där främsta observandum var en grupp med människor från Kina som fick förtur. Jag drog nästan en suck av lättnad för det var den första kinesiska turistgrupp jag sett efter pandemins början. Ordningen är åter som den skall när man önskar att allt ska vara som vanligt igen.

Väl inne i stenhuset fanns där stora tavlor och jag hittade även en terrass där jag andades frihet. Jag tog ett djupt andetag och fortsatte min vandring genom de olika rummen. Även fast jag hade varit där i flera timmar så kändes det som en minut. Denna dimension av livet – tid – fortsätter att fascinera.

Tiden har verkligen rusat iväg och från att det har varit kallt och regnigt har vi hamnat mitt i hög sommar-värme. Allt blir enklare på något sätt när det är varmare. Jag var några dagar i södra Frankrike, Nice närmare bestämt, för en månad sedan. Det är underbart att kunna promenera längs havet. Det äldre paret på bänken på fotot nedan satt där varje dag. De var så fina på något sätt, och jag frågade om jag fick ta ett foto av dem.

Det var ljumma vindar i Nice och min plan var att se utställningar av Picasso, Chagall och Matisse. En dag till varje konstnär. Trots gott om tid så hade jag gärna stannat längre. Egentligen kan jag inte jämföra dem, men Matisse blev min favorit. Precis när jag hade sett klart hans utställning så avslutades den med fotot ovan av Matisse och hans hund.

Jag har så många foton och givetvis blev det lite tekniska problem med min kamera. Efter att ha uppdaterat en app så fungerar den igen. Jag har aldrig kunnat måla och beundrar verkligen dessa konstnärer. Det är livsverk och jag kunde följa utvecklingen av konstnärskapet över år. Vad inspirerar? Hur har samtiden påverkat målandet? Kubism, impressionism – uttryck som jag sedan länge minns men glömt innebörden av. Chagall, till exempel med så starka färg kombinationer.

Henri Matisse var visst inspirerad av Vincent van Gogh som levde på 1800 talet. Det sägs att van Goghs epilepsi behandlades med digitalis som finns i fingerborgsblomma. Här är en liten artikel som beskriver en biverkan av digitalis; den kan påverka synen så att man ser mer åt det gula hållet. Van Gogh hade en förkärlek till att måla gult och det sägs att denna biverkan kan ha varit en bidragande orsak till gula nyanser. Här är i alla fall en liten artikel med ett porträtt av hans doktor, Dr Paul Gachet, med en fingerborgsblomma ( Van gogh and the obsession of yellow- style or side effect )

Jag älskar verkligen att vara länge framför en målning och leka med tanken hur den har skapats och tagit form. Vilka historier som ligger bakom, val av färger, motiv osv. Det är lite av balsam för själen, speciellt eftersom jag själv saknar förmågan att måla.