Category Archives: Uncategorized

Ibland har man tur. Det har varit sommar i helgen. Jag brukar vara försiktig med solning, men idag har jag fått lite solbränna. Bra med D-vitamin, för skelettet. Den här helgen har jag ju ägnat mig åt återhämtning så jag kan vara med på tjejmilen. Vaden är nu helt i sin ordning. Jag har även kunnat skriva lite. Det har påmint mycket om mitt avhandlings arbete så jag har nog behövt lite tid att bearbeta. Men boken är på väg. Jag tror att ni kommer att tycka om den. Den berör ämnen som nog alla kan känna igen sig i.

Det är härligt att vara ute i naturen. Bra med mindre vägar. Jag höll på att bli påkörd av en bil idag. Det verkade som om den avsiktligt ville köra på mig så det kändes lagom bra. Men det var säkert starkt motljus så det är svårt att se för de som kör.

Jag är nöjd med dagen. Vaden är i god form. Jag joggar inte snabbt, men jag tar mig fram!

Ha det gott!

Anna

Det har varit en helt underbar dag. Jag hoppas att det blir en lika fin dag imorgon. Denna helg är dedikerad till träning och vila. Har ju haft en skada i vaden som jag har fått vara väldigt försiktig med. Inget korsband som är av utan det är någon form av muskelinflammation. Jag ska vara med på tjejmilen och har ju tränat för den under sommaren så det skulle vara en stor besvikelse att inte kunna vara med.

Jag är noggrann med uppvärmning så jag promenerade fyra kilometer och sedan kunde jag testa vaden med lätta steg. Det blev nog ungefär 8-9 km jogging. Kanske inte lika fort men jag siktar på en tid runt 60 minuter.

Det är en väldigt fin kväll. Jag ska göra allt för att bevara sommarkänslan inför hösten. Det kommer att behövas. Träning ger verkligen energi och det ger mycket feel good.

Önskar en fortsatt trevlig kväll!

Anna

Lyssnade på en fin orgel- och piano konsert ikväll i kyrkan. Beethoven denna vecka. Det är bra akustik i kyrkan. Någon gång ska jag ha en egen flygel när jag får lite mer plats. Jag kommer inte ihåg noter, men jag kan improvisera lite. Det räcker långt för mig. Ibland om jag ser en flygel så spelar jag när ingen ser och hör. Spelar i smyg. Nu var det dock så länge sedan att jag inte minns det senaste tillfället.

Någonting som jag har tänkt på är att det är många som frågar varifrån jag kommer. Jag vet inte hur man ser ut när man är svensk, men jag är, tror jag, urinvånare. En så kallad lapp. Åtminstone en del av mig. Många samer tycker inte om att bli kallade för lapp. Det är ganska nedsättande. Men ordet är ju ofta förekommande i det svenska språket och jag skulle nog vilja säga att det är ok att använda det, men sättet, intonationen, är avgörande.

Hur som haver, vi lever i ett fritt land. Kanske är det för att jag har bruna ögon som jag inte ser svensk ut. Det är inte lätt att formulera var jag kommer ifrån eftersom jag inte vet så mycket. Jag är frukten av ett förhållande utom äktenskap och det sågs inte med blida ögon på den tiden. Är född i Lycksele, men charmigt nog så står det Tärna (Tärnaby) i mitt pass. Låter det vara så. Vad jag vet så bodde jag på barnhem i tre månader och sedan kom mina föräldrar och hämtade mig. Jag har bott största delen av mitt liv på landet och jag är glad att jag har haft två föräldrar. Barn har rätt till två föräldrar. Jag är även glad över att de inte är skilda utan har levt i nöd och i lust så som det heter vid vigsel förrättningen.

Jag har tillbringat ganska mycket tid i Västerbotten när jag var liten och boken jag skriver binder på något sätt samman söder med norr. Jag kan nog säga att min bok även är en bearbetning av det cellförändrings prov som jag fick för några år sedan. De som lever med cancer vet hur det känns. Man måste ta i beaktande att alla människor är olika och därmed behöver olika sätt och olika mycket tid för att bearbeta händelser.

Det kanske var lite allvarliga ord. Men det behövs också ibland. Som vanligt försöker jag lätta upp vardagen lite och ikväll så har jag fyllt förrådet med choklad. Omväxling förnöjer. Min största last i livet.

Anna

Hej! Här är några rader från mig. Har chillat ikväll. Alltså inte gjort någonting vettigt. Jag behöver sådana kvällar.

Det är ganska märkligt. Det är bara på sommaren som jag tycker som bäst om glass. Visst kan jag äta glass på vintern men det är inte alls samma känsla. Jag försöker att intala mig själv att det är ok att äta glass för att det är sommar. Väntar på att min vad ska läka så jag kan träna igen. Dessvärre så är det inte lätt att hitta vetenskapligt belägg för att glass påskyndar läkningsprocessen. Tyvärr måste jag säga.

Jag håller på att samla tankar och energi för att lyfta fokus framåt några månader. Tänker på min bok som snart har mognat färdigt. Jag kommer kanske att få frågor varför jag skriver om barn eftersom jag inte har några egna barn. Det har helt enkelt att göra med att jag har behövt bearbeta tid. Det har väl också att gör med att jag inte har funnit min käresta ännu. Eller han mig. Det får ta tid. Men jag längtar till den dagen. Den är värd att vänta på.

Promenerar ibland en del. Fotot ovan är från en fin vår-försommar promenad.

Sov gott!

Anna

Det var en ganska fin helg kan man säga. Varmt. Fortfarande mycket grönska. Blommor. Små saker som förgyller vardagen. Jag följer ju med så gott jag kan när det gäller nyheter. Vet inte varför men jag tycker om att veta vad som händer. Igår så höll några av Sveriges partier sommartal. Det är minst sagt rörigt inom svensk inrikespolitik. Så vitt jag vet så är det åtta partier som man kan rösta på. Det hade varit enklare med det traditionell vänster och högerpolitik. Definitivt. Mer pedagogiskt och tydligare för oss väljare.

Jag känner mig lite manad att skriva ikväll för jag känner en viss oro. Det är en stor slapphet inom svensk politik. Den största frågan är arbetslöshet. Det är mycket raljerande och ingen saklig och seriös debatt. Eftersom det inte finns någon opposition så känner jag att jag måste skriva några rader. Den sittande regeringen borde egentligen visa på kvartalsrapporter för att visa hur det går för svensk ekonomi. Det som ger grund för god sjukvård, skola och övrig omsorg. Inga siffror nämns om arbetslöshet. Inga konkreta, realistiska arbetsmarknadsåtgärder. Jag känner oro inför framtiden.

Igår så var jag vid hembygdsgården. Vi åt goda våfflor och jag köpte några fågelholkar och honung. Det är intressant med fågelholkar. Vad jag minns så är det mer eller mindre som en helt egen biologisk vetenskap. Holkarna får inte vara för nära varandra för att inte inkräkta på revir. Ska de målas eller inte? Ska man kunna öppna för att ta ut fågelbona på våren eller gör fåglarna det själva? Det var länge sedan jag såg på fåglar. Den vitryggiga hackspetten ska visst trivas i skogarna där mina föräldrar bor, om än mycket sällsynt.

Vid kaffebordet så pratade vi lite om hur bra det vore med sänkta arbetsgivaravgifter. Jag förstår inte. Det är så självklart för mig. Om det är hög arbetslöshet så varför underlättar man inte för företag att kunna anställa? Det här verkar vara en ekvation som når tredje graden, minst. Alldeles för komplicerad och olöslig för mig. Så är i alla fall situationen på landsbygden. Sverige skulle kunna vara självförsörjande om arbetsmarknads politiken ändrade riktning. Jag hoppas fortfarande på en levande landsbygd! Och gärna en lösning på ekvationen.

Honung finns nu att få tag på. Jag har säkrat höst och vinter för kommande te kvällar.

Anna