Author Archives: Anna

Tio år passerar så fort. Jag har haft möjlighet att förkovra mig och även fortsätta spinna vidare på min avhandling fast i annat format och dimension. Internet, och data i allmänhet, har ändrat vår vardag. Ett parallellt liv i internet rymden som jag har förlikat mig med.

En bild säger mer än tusen ord sägs det. Min kamera har varit min trogna följeslagare genom dessa år. Min illustratör när ord saknas för att beskriva sammanhang. Nu är vi mitt i sommaren och allt går lite långsammare. Det är avkopplande och det behövs semester och vila för att det har varit en tuff vinter och vår. Tänker då närmast på covid-19, men även streptokocker som verkar ha fått ett ordentligt fäste. Kriget i Ukraina påverkar vardagen. Det som i helgen verkade vara en början på inbördeskrig i Ryssland tog en hastig vändning. Kanske syftet var att skapa förvirring.

Nu är det frukt- och sallads säsong för mig. Jag laddar mina batterier med vitaminer. Energi som kommer att behövas i november. Någon sommarpratare ska jag lyssna på för att påminna mig om att livet har semester.

När jag läste vid universitetet i Uppsala träffade jag många andra studenter som inte läste farmaci. En ny värld öppnades eftersom jag var van vid att åka åtminstone en halv mil för att träffa vänner. Helt plötsligt kunde man umgås utan att behöva hjälp med att bli skjutsad med bil.

I början av mina studier var det någon som frågade om jag läste språk. Humaniora. Märkligt tänkte jag, syns det inte att jag läser biologi och kemi? Det fick mig att tänka på gymnasiet och att jag faktiskt då gillade språk väldigt mycket. Vi hade en mycket dedikerad engelska lärare som verkligen lärde oss brittisk engelska. När jag hälsade på släkt i Amerika tyckte de att jag talade högfärdigt med min brittiska accent. Jag blev villrådig.

Det franska språket var helt olikt det engelska språket. Grammatik i franska var uppbyggt på ett helt annat sätt jämfört med engelska. Det verkade också finnas något helt annat där som inte fanns i Storbritannien. Min bild av Frankrike blev lättsam. Kanske kan det symboliseras med att smeknamnet på min franska lärare var ”Skramlan”. Hon gestikulerade mycket, hade roliga kläder på sig, smycken på armar och hals som skramlade. Alltid sminkad och med röda läppar. Mycket artig, glad och parant dam.

Så det kan bli. En liten undran som väcker så många reflektioner. Denna fråga om humaniora fick mig att ta ett sabbatsår för att studera vid universitet i Frankrike. Jag bejakade min, för mig dolda, humanistiska sida. Frankrike är inte bara språket. Det är hela kulturen. Sättet att leva. Jag förstod ”Skramlan”. Det var då middag fick en central betydelse som jag inte hade tänkt på tidigare. De som känner mig vet att jag älskar mat och även svensk fika.

De senaste tio åren har jag jobbat med att knyta ihop min naturvetenskapliga bakgrund med min humanistiska sida. Kanske illustrerar dessa foton min passion att skriva och finna ny kunskap. Nedan, min avhandling i farmakologi för 20 år sedan. Ovan, lite lättsammare, fortfarande glad, och med mitt stora patos för Frankrike.

Idag, lite som ”Skramlan”, men utan armband och halsband.

Jag skriver på engelska och svenska. Ibland det är inte helt uppenbart med översättning på olika språk. Texterna kan vara lite olika, men andemeningen är densamma. Idag har jag varit på promenad med Molly. Hon var på sjukhus under påsken men har återhämtat sig. Molly blev glad och det visar hon genom att springa. Fort. Mycket fort, för att vara liten hund. Hon har tagit sin fästing medicin som alla andra hundar, och vi tog en promenad i det fina vädret. Jag hittade en fästing på hennes päls. Medicinen verkar.

Det är en upp och nervänd vår. Midsommar blomster är redan i full prakt och syren doftar ljuvligt. Jag tror att bönderna vill ha regn för det är torrt i skog och mark. Sprickorna i jorden liknar den torraste afrikanska jord man kan tänka sig. Min kamera fick jobba lite och resultatet ser ni ovan. Ett tips är att passa på och ta en promenad för att fånga denna stund av vår-sommar. Tiden går fort, för efter sill kommer kräftor.

Jag minns när jag knappt var tio år att jag frågade min pappa vad som är viktigt i livet. Han svarade då att det är bra att resa för minnena kan du ta med dig till graven. Ganska allvarliga ord, om man tänker efter. Eftersom jag är uppvuxen på landet så har kyrkan alltid varit en naturlig mötesplats för folk i byn. Inget konstigt, eller på något sätt, överdrivet religiöst över det. Därför kändes min pappas svar naturligt och jag tänkte inte mer över det.

Innan pandemin tog vid hade jag rest ganska mycket och jag är lycklig över det. Jag har kunnat minnas mina resor och människor jag har mött under åren innan coronaviruset. Idag är pandemin över, men så kom kriget. Vi är fortfarande påminda om Covid 19. Däremot verkar det som om vanliga men jobbiga luftvägsinfektioner börjar ta över. Infektionerna är emellertid mer hanterbara idag. Nu är världens ögon riktade mot Ukraina som på något sätt blivit nutidens Vietnam.

När jag hälsade på min väninna i Sri Lanka för några år sedan så rekommenderade hon att jag skulle besöka Nuwara Eliya där te odlingar finns. Sri Lanka är sedan länge kända för sitt goda te. Jämfört med teodlingar i Malaysia så är te produktionen på Sri Lanka mycket mer industriell. Cameron Highlands var svårtillgängligt, men det var även en krokig väg på buss till Nuwara Eliya. Storbritanninen kändes mycket närvarande på Sri Lanka.

Jag besökte olika teodlingar i Nuwara Eliya under en hel dag. Området påminde mycket om olika vingårdar som finns i Frankrike med sina chateaux. Vid sista teodlingen för dagen var det dags för afternoon tea. Kanske var detta den mest internationella odlingen för där fanns världens flaggor ungefär som utanför FN byggnaden i New York. Under den guidade visningen så hamnade jag i samma grupp som en dansk familj. De hade hyrt en liten buss som de reste runt själva med på Sri Lanka. Visningen på teodlingen avslutades med afternoon tea. Även fast jag älskar choklad så avstod jag från chokladkaka till mitt te. Jag ville dricka te. Det blev ett förevigande foto som ni kan se ovan, om än lite suddigt. Norden förenade i en glatt afternoon tea. Den danska familjen reste vidare och jag besökte sedan min väninna i Colombo.

Sommaren är nästan här i Sverige. Den mörka tiden på året är över. Varje årstid har sin charm. Istället för te blir det fruktiga smoothies över sommaren, men sedan, när hösten återigen är här, ser jag fram emot att tända ljus och dricka te igen. Med chokladkaka!

Jag har varit i Storbritannien ganska många gånger. Framförallt har jag varit i London, men även en del på landsbygden. En väninna till mig bodde några år i England för jobb och studier, så jag passade på att hälsa på henne. Det är pulserande i London och framförallt så känner man att det är en världsstad. Alla kulturer är på något sätt samlade där och alla vill mötas.

För ungefär 15 år sedan gjorde jag en resa till Malaysia. Jag hade hört talas om Cameron Highlands där det finns teodlingar i bergen. Jag ville dit. De var inte helt lätt att ta sig fram, men jag minns att jag satt i en gammal buss som körde på vingliga vägar genom bergen till en dal där teodlingarna fanns. Det var varmt vid kusten, men vid bergen blev det svalt. På bussen var det bara jag och en fransk familj. De hade tagit ledigt från sina jobb och valt att resa med sina tre små barn under ett år. Föräldrarna kopplade av och barnen lekte med dockor och bilar under vår färd. Ovetande om den vackra naturen och branta backar.

När vi var framme skildes våra vägar. I den lilla byn med teodlingarna rådde ett lugn. Jag hittade ett litet härbärge där jag övernattade. Morgonen därpå steg jag upp tidigt för att vara med på en visning av teodlingarna. Jag frös lite. Människor från omgivande länder var där och plockade teblad. Plantagen påminde om vinodlingar. Jag minns när jag provsmakade min första kopp te efter den guidade turen. Det var populärt med guidade turer men jag lyckades finna en plats med utsikt över den gröna dalen. Jag satt med min tekopp och fann ett lugn som jag fortfarande kan tänka på och bär med mig. Det var stor skillnad på det te jag dricker hemma jämfört med det te jag drack då.

Jag köpte med mig en liten förpackning te. Eftersom jag var på resande fot kunde jag inte bära med mig alltför skrymmande paket. Väl hemma och vid väl valda tillfällen drack jag mitt te från Malaysia. När de 15 påsarna var slut kunde jag inte slänga kartongen. Det var en bild på dalen på förpackningen där jag hade haft min andaktsfulla te stund. Jag har fortfarande kvar det tomma paketet i mitt kök trots att det är tomt.

Min väninna flyttade sedan från London till Sri Lanka där det också finns teodlingar. Jag hade turen att få besöka henne och hennes familj. Hon gav mig tips om fina teodlingar på Sri Lanka. Storbritannien är starkt kopplade till Sri Lanka och jag är glad om att ha fått uppleva båda länderna på nära håll. I helgen kröns en ny kung i Storbritannien. Hans mamma gick bort förra året och innan hennes bortgång hölls ett jubileum för drottningen. Av en slump råkade jag se denna lilla film. Te och söta, söta Paddington.