Jag fick min drömjulafton. Bästa presenten. Det var kallt, osedvanligt mycket snö och solsken. Bäst att passa på tänkte jag, och började leta efter mina gamla pjäxor och skidor. Massa minnen väcktes till liv, och jag upptäckte att det fortfarande är lika underbart att åka skidor.

Hunden Molly var med mig. Vanligtvis springer hon mycket. Nu var det så mycket snö så hon valde att pulsa i mina spår. Jag var lite vinglig på benen och tänkte att det hade varit bättre med slalompjäxor. I början kändes det mer som att stå på ett par skridskor. Så vingligt var det, men snart återfann jag mitt skidåknings- och balansminne.

Det gick inte fort, och kanske var det därför vi fick en överraskning på vägen. När vi korsade gärdet som ni ser ovan, ungefär på mitten, någon meter framför oss, så hoppade plötsligt en vinterhare fram. Ungefär lika snabbt som en trollkarl drar fram en kanin ur sin hatt. Den sprang snabbt sin väg innan Molly förstod vad hon missat. Det verkade som om haren hade suttit på samma ställe i flera dagar och blivit översnöad. Stackarn.

Min vingliga färd fick mig att tänka på skridskor. Borde verkligen träna min balans. Kanske blir det ett nyårslöfte. Den som lever får se. Vi ses nästa år!

Så blev det tillslut riktig vinter. Snö, is, kalla vindar som stryker min kind, mörker. December anlände med dunder och brak i år. Väntans månad. Ljus som tänds, tillsammans med glögg och lussekatter. I år har jag lyckats baka mina lussekatter i mycket mindre storlek. Mini lussekatter med russin. Mums. Med den obligatoriska kesellan, som krångligt nog bytt namn till kvarg. Trots allt pyssel så är det varje år värt möda och besvär för att få den där speciella julkänslan att infinna sig.

Idag ska jag ta min 5:e vaccination med det uppdaterade COVID-19 vaccinet. Denna höst har inneburit många och långa förkylningar. Jag har haft tur. Trots att det är många år sedan jag hade i en ordentlig förkylning så minns jag känslan av att drabbas av virusinfektion. Tror aldrig jag stött på begreppet uppdaterat vaccin men alla förstår utan förklaring. Virus muterar och hittar nya vägar att passera landsgränser utan pass. Vi är vana nu.

År 2023 har jag firat att jag skrivit i min dagbok i 10 år. Ser fram emot nästa decennium. Snart nytt år. Mina löften inför 2024 är fortfarande oskrivna. Vilka blir dina löften?

Jag vill inte läsa nyheterna. Det är så många hemska saker som pågår i världen. Vem tar ansvar för framtida generationer? När jag läste på gymnasiet väckte USA många starka känslor, och vissa tyckte att USA är någon slags världspolis. Jag tycker det är bra att någon vill vara världspolis. Det som händer i Ukraina visste säkert flera länder var på gång, men ingen agerade. Därför hoppas jag innerligt att det kommer att finnas framtida intention hos både FN och NATO att förhindra krig innan de bryter ut.

Efter pandemin har det kommit nya gränsvärden från socialstyrelsen i Sverige riktade mot hälso- och sjukvården för bruk av alkohol. Jag har ju tidigare ägnat många år till studier av sambandet mellan rökning och alkoholkonsumtion, och följer därför fortfarande med i nya rön. Debatten är het bland professorerna. Både för och emot. Jag minns ”a non smoking generation” med bland annat Agnetha Fältskog och Ingemar Stenmark i täten. Socialstyrelsen vill nu se ”a non alcohol generation”.

I förra inlägget nämnde jag att jag fortfarande tror att musik är gränsöverskridande. Avrundar därför med Sophie B. Hawkins. Gillar speciellt de fyra sista sekunderna, där det skulle kunna vara jag som har boken i handen.

Det ska visst vara bra att snooza läste jag i förbigående. Ingen större studie, men likväl. Jag letade bland mina foton efter en bild som kan fånga den här dagen då hösten börjar övergå till vinter. Hittade dessa daggkåpor nedan, som sommartid är så vackra när de bär vattendroppar. Nu biter sig frosten emellertid sig fast.

Det gäller att se det lilla livet i vardagen. Mycket pågår i världen som påverkar vårt dagliga liv. Vi vet att vi ska vara vaksamma. Det overkliga kan inträffa som hände två svenskar i Bryssel som föll offer för en terrorist.

Och visst förstår vi Israel som vill försvara sig då de blivit angripna. FN vill ha omedelbar vapenvila från båda håll. Vad jag förstår, så blev en Israelisk musikfestival måltavla för attack av Hamas. Musik är något som förenar människor, vilket i mina ögon, gör denna attack ännu mer avskyvärd. Avslutar med att dela denna spontana spelning med Annie Lennox och David Bowie som repeterar.  Om du tittar noga så är det en man i publiken som så hängivet och inlevelsefullt lyssnar på dem.