Mitt i veckan

Lyssnade på en fin orgel- och piano konsert ikväll i kyrkan. Beethoven denna vecka. Det är bra akustik i kyrkan. Någon gång ska jag ha en egen flygel när jag får lite mer plats. Jag kommer inte ihåg noter, men jag kan improvisera lite. Det räcker långt för mig. Ibland om jag ser en flygel så spelar jag när ingen ser och hör. Spelar i smyg. Nu var det dock så länge sedan att jag inte minns det senaste tillfället.

Någonting som jag har tänkt på är att det är många som frågar varifrån jag kommer. Jag vet inte hur man ser ut när man är svensk, men jag är, tror jag, urinvånare. En så kallad lapp. Åtminstone en del av mig. Många samer tycker inte om att bli kallade för lapp. Det är ganska nedsättande. Men ordet är ju ofta förekommande i det svenska språket och jag skulle nog vilja säga att det är ok att använda det, men sättet, intonationen, är avgörande.

Hur som haver, vi lever i ett fritt land. Kanske är det för att jag har bruna ögon som jag inte ser svensk ut. Det är inte lätt att formulera var jag kommer ifrån eftersom jag inte vet så mycket. Jag är frukten av ett förhållande utom äktenskap och det sågs inte med blida ögon på den tiden. Är född i Lycksele, men charmigt nog så står det Tärna (Tärnaby) i mitt pass. Låter det vara så. Vad jag vet så bodde jag på barnhem i tre månader och sedan kom mina föräldrar och hämtade mig. Jag har bott största delen av mitt liv på landet och jag är glad att jag har haft två föräldrar. Barn har rätt till två föräldrar. Jag är även glad över att de inte är skilda utan har levt i nöd och i lust så som det heter vid vigsel förrättningen.

Jag har tillbringat ganska mycket tid i Västerbotten när jag var liten och boken jag skriver binder på något sätt samman söder med norr. Jag kan nog säga att min bok även är en bearbetning av det cellförändrings prov som jag fick för några år sedan. De som lever med cancer vet hur det känns. Man måste ta i beaktande att alla människor är olika och därmed behöver olika sätt och olika mycket tid för att bearbeta händelser.

Det kanske var lite allvarliga ord. Men det behövs också ibland. Som vanligt försöker jag lätta upp vardagen lite och ikväll så har jag fyllt förrådet med choklad. Omväxling förnöjer. Min största last i livet.

Anna