SvenskaSådan fin dag det är idag. Varmt. Blå himmel med några lätta moln. Vindstilla. Beskrivs förmodligen bäst av Ulf Lundells (öppna landskap) och Tomas Ledins (sommaren är kort) sommar tolkningar. Det ska visst bli sämre väder framåt eftermiddagen så snart blir det motion.
Mitt skrivande har fått mig att tänka på den period i livet då jag var inom forskning. Jag kan känna ett visst vemod över att inte ha ägnat mitt liv, så här i efterhand, åt ett specifikt forskningsområde. Hjärnans sjukdomar kommer dock alltid att vara mig nära. Har ju berättat tidigare att jag följer Professor Arvid Carlsson när han ger intervjuer och föreläsningar på internet (se nedan). Pensionen ska visst höjas i Sverige, men det är tur för forskningsvärlden och Sverige att Carlsson inte har gått i pension.
Varför tänker jag då på den tid då jag ägnade mig åt forskning eftersom jag nu skriver skönlitterärt? För att kortfattat beskriva forskningsverksamhet så har man en frågeställning som man vill finna svar på. Man testar hypotesen genom experiment, erhåller resultat, analyserar och skriver ett så kallat PEK (pekoral, liten skrift) som sedan skickas in till en vetenskaplig tidskrift för bedömning av referees. Man beskriver sina resultat och sätter dem i ett större sammanhang.
Jag har nu skiftat fokus och har skrivit min första skönlitterära bok som inte är färdig bearbetad. Jag har upptäckt att jag inte kan arbeta på samma sätt som tidigare utan måste hitta ett nytt, lättare, arbetssätt.
En svensk artist med Parkinsons sjukdom gick nyligen ur tiden. Det har återigen föranlett mina funderingar kring hjärnans sjukdomar. Idrott är ju ett av mina fritidsintressen men jag har också ett behov av att tankenötter. Därför följer jag Carlssons forskning. Professor Elias Eriksson som är med i nedanstående föreläsning har ägnat mycket av sin forskargärning till att studera transmittorn serotonin som bland annat reflekterar impulskontroll. I nedanstående presentation ges en historisk bakgrund i farmakologi (notera den tydliga effekten av reserpin), samt så beskrivs molekylen OSU-6162 som har en dopamin stabiliserande effekt. Balans. En intressant observation, tycker jag, är dess dos-respons på lokomotor aktivitet. Klassisk farmakologi.
Nyligen har det varit uppmärksamhet kring en klinisk studie av Pedro Gurillo och medarbetare:
Min reflektion är att fenomenet sensitisering är någonting som man inte bör utesluta i detta sammanhang. Väldigt förenklat så kan man beskriva att dopaminförande neuron (bland annat?) blir “överkänsliga” vid intermittent exponering av en drog. En form av neurobiologiskt minne (min egen tolkning). Jag har tidigare nämnt, att för att nya läkemedel ska kunna utvecklas, så behövs en kraftig effekt. Sensitisering är en väldigt robust effekt på beteende. Här har min tidigare mentor Professor Engel givit många föreläsningar.
Alzheimers sjukdom är en av hjärnans sjukdomar som kommer att bli ännu mer kostsam för samhället eftersom livslängden på jordens befolkning ökar. Här i veckan har ytterligare en så kallad bromsmedicin presenterats med ny farmakologisk angrepps vinkel. En tydlig klinisk observation är så kallade amyloida plack som är associerad till demens. Tyvärr har jag inte funnit original studien så jag vet inte var den exakta farmakologiska mekanismen är.
Neurobiologi är ett väldigt intressant område, men jag håller mig till tankenötter, så kallad teoretisk farmakologi vilket innebär hypoteser som ej ännu är testade.
Ha en bra helg!
Anna
